Varför är jag vaken nu? Jag vaknade för en halvtimme sedan och var kissenödig + illamående och nu kan jag inte somna om för jag mår så illa.. Lillkillen sparkar i alla fall så datan guppar på min mage, det är tur att någon mår bra i alla fall! ♥

Tänk att det "bara" är 87 dagar kvar av 280. Jag har alltså vart gravid i 193 dagar. Jag hoppas att det kommer gå fort, men just nnu känns det som en evighet till jag har honom i min famn.

När jag inte var så långt gången kommer jag ihåg att jag kollade runt på olika bloggar och tänkte då att jag vill också bara ha så lite dagar kvar, och nu är jag där själv. Underbart.

Nää, om man skulle ta och gå upp kanske? Äta frukost och ta på sig kläder tar dock inte så lång tid, kanske är lika bra att ligga kvar. Hmm...

Pratar med älskling i telefon, jag vill hem. Han letar efter babywatcher och jag har hittat ett superfint vagnhänge typ?

Imorgon ska jag till skolan som vanligt och på fredag är jag ledig, skönt!

Jag vill leva resten av mitt liv med dig, Viggo Wiström.

Bilden är tagen i april 2009  

Vilket ögonblick ska man skriva om? Det är svårt att välja ett.

Ett ögonblick som ploppar upp är när min farmor dog. Den värsta dagen i mitt liv.

En dag, den 20 maj 2008, när jag slutar skolan ringer min pappa mig och säger att han måste träffa mig och prata. Jag svarar bara att jag inte har tid för att jag ska umgås med en kompis. Jag och min pappa har ingen kontakt och därför ville jag inte träffa honom och prata. Efter att han övertalat mig gick jag med på det och han skulle komma efter en timme. Jag fick en hemsk känsla i min mage. Panik.

Jag ringde mamma och frågade, hon visste inte varför han ville träffa mig och blev lika fundersam som mig. Hon sa något i stil med att "eftersom att du just fyllt år kanske han bara vill ge dig en present". Men jag kände på mig att det var något annat. Något hade hänt min älskade farmor. Jag bara kände det i magen.

Jag ringde hem till min farmor, där min faster svarar och säger att jag inte får prata med farmor och att jag ska prata med pappa när han kommer. Min faster bor 40 min ifrån min farmor och farfar och brukar inte vara hos dom vid fyra tiden på en tisdag. Och min farmor jobbar alltid till sex på kvällen och eftersom att min faster så fint sa att jag inte fick prata med farmor förstod jag att något hänt.

Jag hoppades på att hon "bara" låg på sjukhus då jag verkligen inte ville att det som hade hänt skulle ha hänt. Jag började gråta, fick panik och lugnade ner mig. Jag försökte tänka positivt, självklart var det ingen fara med min unga och friska farmor! Men så fel jag hade..

När pappa och min bror kom och hämtade mig förstod jag utan att de ens behövde säga något. Jag började skrika och gråta och kunde inte stå på mina ben. Hela min värld rasade samman. Min farmor hade dött.

Hon dog i sömnen och hade inte känt någon smärta. Hon dog med ett leende på läpparna. Min fina älskade farmor.

Idag är det över två och ett halvt år sedan hon gick bort och jag saknar henne lika mycket nu som jag gjorde då, det är bara lite lättare att leva med det nu.

Min farmor var min bästa vän, efter mamma. Hon var som en andra mamma för mig.

Dagen då min farmor dog, då dog en del av mig. Jag var inte i skolan på två månader. Jag låg bara hemma och grät. Hon är en av de personer som jag älskat mer än något på jorden.

Idag vet jag att hon finns uppe i himlen. Och nu när hon har farfar med sig där uppe vet jag att hon har det bra. Jag vet att hon vakar över mig, som den fina ängel hon nu är.

Jag önskar att hon kunde varit här. Att hon kunde få träffa min lille prins när han kommer till världen och att han skulle få träffa henne. Världens bästa Elizabeth. Dom får träffas i en annan värld långt, långt borta om ett långt, lååångt tag. Så länge får hon sitta uppe på himlens finaste moln och titta ner på oss.

Jag älskar dig farmor, har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Jag fick reda på att jag var gravid:  7 juli ♥

Det här undviker jag att äta och dricka: Alkohol, såklart. Annars vet jag inte om det är något speciellt, har alltid var rätt kräsen när det gäller mat, sorligt nog.

Lukter som jag inte klarade av i början: Jag vet inte faktiskt.

Första gången det rörde sig i magen: Jag tror det var i början av oktober.

Första gången det började sparka ordentligt: Oj, det vet jag inte.. Typ nyss?

Musik jag spelar för bebisen i magen: Musiken jag lyssnar på. Mycket lugn musik.

Såhär kände jag vid ultraljudet: Åh, jag började nästan gråta. Det var det finaste jag vart med om under min graviditet, att få se vår lille prins!

Mina favoritmammakläder: Mina svarta jeansleggings tror jag nog. Dom klämmer minst på magen.

När Viggo var här i helgen köpte vi julklappar. Lillkillen fick även ett par plagg av sin pappa.

Mysiga små underbara bebiskläder. Jag längtar tills jag får klä på min prins dessa otroligt fina kläder. Vår lille skatt.

  Sockar från Kappahl

Tröja från Kappahl.

 Sådan far sådan son!

Sparkdräkt och mössa från internet, vet ej sidan.

Tröja och byxor från Kappahl.

Jag verkligen älskar Kappahl's bebiskläder. De är så otroligt fina.

Jag tror att vår prins kommer bli otroligt bortskämd. Redan nu har han en överfull låda med kläder. :)

Jag längtar efter Viggo. På fredag kommer han hit, tur nog. Och det är bara en vecka och en dag kvar tills jag åker hem!! Underbart!

Bebis sparkar mer och mer för varje dag, ibland kan jag se hur magen liksom "hoppar" av allt han bankande. Det är otroligt mysigt. Jag längtar så mycket efter honom att jag tror jag spricker. Och föresten, nu kanske vi har ett namn också! Vi har ju sju olika på en lista som vi skulle kunna tänka oss att han ska heta, men ett av dom är vi båda lite mer sugna på. Så nu kanske vi äntligen har hittat ett namn åt honom och han kanske slipper bli namnlös! :)

Igår bokade jag teoriprov och uppkörning. Jag är äckligt nervös kan jag be att få tala om. Jag har en ond magkänsla som säger mig att det inte är min tur än, ska försöka jobba bort den! :)